Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

08:12 | February 13, 2019

Jaxy

God morgon mina vänner, ett vykort från Jaxy!

Hej Jaxy, så kul att du tittar förbi – välkommen. 

Jomantackar. Jag hörde ju att det är FABruari här på bloggen så jag kände att jag ju hade en given plats här. Jag är ju så FAB det går att bli. I synnerhet när jag jämför med mina andra familjemedlemmar, ingen nämnd så men – host host, det är ju inte direkt glamour där Isabella drar fram om en säger. Mer naturkatastrof.

Jaha, ja det där är ju olika förstås. Vad gör du en så här härlig dag i februari då, när solen skiner in?

Ja då solar jag min perfekta kropp. Jag har läst mycket om kroppspositivism på sistone och jag kan bara säga – här är jag! Någon mer positiv kropp får ni leta efter. Allt är perfekt. Lagoma mängd päls, fina tänder, svansen har en tjusig plym och så har jag så förtroendeingivande ögon. Jag får nästan alltid som jag vill.

Självförtroendet på topp hör jag, vad härligt. Men jag hörde rykten om dina skådespelartalanger? 

Ja jag har hittat ett jättebra sätt att få mattes uppmärksamhet. Jag har lärt mig att se jättejätteledsen ut när hon ska gå eller bara göra något där jag inte är i centrum. Då ser jag ut som om jag sålt valparna och tappat pengarna. Så får hon jättedåligt samvete över att hon är en så dålig matte åt mig och ger mig ett tuggben. Hehe, man är väl smart. Sedan ligger jag där och mumsar i högsta välmåga, väl medveten om att jag har det ganska så bra här i familjen.

Hur går det med din valp Isabella då? 

Aaaaawwww det lilla livet. Hon är lika jobbig som söt. Antingen gosar vi och jag slickar och pussar henne och jag är sådär jack russel-lycklig som bara en JRT kan bli. Men sen vill hon ju ut och gå här hemma. Då känner jag mig otillräcklig så att säga.

Varv på varv på varv ska vi marschera runt i vardagsrummet. Jag i koppel och hon som härförare. Det är slitsamt, jag har ju så mycket annat att göra än att gå och dra på en tvååring. Hålla koll på alla konstiga djur här utanför tex. Det är rådjur, fåglar, dovhjortar, rävar… Naturen tränger sig på och ingen gör något förutom jag.

Hur går det med Cora då? Din nya BFF?

Moahahaha, det nervvraket. Hon är ouppfostrad och stor så jag brukar backa undan när hon är på besök. Hon äter på allt. Allt allt allt. Sedan lappar hon till mig med sina långa, okoordinerade ben och då känner jag att det är bara så sjuuuukt pinsamt allting. Då brukar jag gå och gömma mig. Häromdagen hittade matte mig i sitt dressing room, gömd bland återvinningspåsarna. Inte för att jag alltid har det bästa uppförandet (har jag fått berättat – jag skulle aldrig tvivla på mitt eget omdöme) men jag har vett att inte hoppa upp på matbordet och äta upp mattes nya solglasögon i alla fall. Tyvärr är Cora sådär valp-jättegullig fortfarande så hon är ju förlåten för allt. Mutter mutter.

Mycket på gång hör jag Jaxy, vad händer mer i vår? 

Ja vad händer inte? Jag ska sporta mycket så jag passar in i resväskan till i sommar. Max 8kg inkl väska, annars blir det inget har matte sagt. Pressure is on. Men sen kommer jag vara som ett muskelpaket med päls. Det ni! Ska få med matte ut också. Jag vill ju inte säga något till henne direkt så, jag är ju diplomatisk men alltså – dagarna bara går – dags att ta upp träningen nu matte!

Tack Jaxy, kör hårt med Jack-Russel-Beach-2019!

9 kommentarer



09:16 | December 22, 2018

Intervju med Jaxy – valpspecial!

På begäran – intervju med Jaxy! Hon har varit lite ogin med intervjuerna sedan i somras men nu har jag pockat och lockat och här är vi.

Jaxy, så längesedan hur mår du? 

Jotack jag mår prima. Humöret är på topp. Julen lackar, jag är i toppform och känner mig on point. Mycket på g just nu.

Oj då, coola ord du använder.

Joråsatte, man har väl koll. Har ju jobbat mycket som modell i höstas.

Modell? 

Ja visst. Alla vill ju ha en hund nu förtiden. Helt politiskt korrekt. Jag är ju dessutom både tjej och tre-färgad så jag är omåttligt populär. Alla vill jobba med mig.

För Indiska.

För Daniel Wellington.

För Cubus.

För H&M.

För Clas Ohlson.

Allihop företag som förstått det enorma värdet av att jobba med proffs!

Grattis Jaxy, vad roligt. Ofta brukar man ju inte kasta sig tillbaka till jobbet direkt när man har fått valpar, men visst stämmer det att du gjorde ditt första reklamuppdrag när valparna bara var några veckor?

Jo men visst, med photoshop kan de ju fixa värsta mjölkfläckarna från plagget och i övrigt är jag ju alldeles perfekt så det var inga konstigheter.

Men så härligt, självförtroendet på topp som vanligt hör jag! 

OFC. Men jag måste faktiskt erkänna att jag hade lite baby-blues där ett tag i höstas. Det var ju ett kul projekt och så – det där med valpar som matte så lyriskt hade sålt in som “en kul grej” till mig.

Men alltså jag vet inte hur roligt det var. Absolut, de fem minutrarna med snygga Kicken var väl trevliga. Åtminstone i början, men sen. Noll glam och mest damm det här med avkommor.

Jag blev tjock som ett hus, det var den varmaste sommaren ever, min familj levde runt längst Medelhavet och jag fick gå och dra hemma med hundvakt. Sedan blev det då dags att föda och det var väl heller ingen höjdpunkt.

Men när jag fick lägga mina bruna ögon på de små godbitarna kändes det ändå värt det, jag var ju förstås världens bästa mamma.

Ja det tvivlar vi inte på, hur gick det sedan då? Valp-blues? 

Ja jag blev faktiskt lite deppig när de började bli större. Jag slutade äta och ville bara vara själv. Ville inte vara kvar och gjorde allt för att matte skulle ta med mig hem varje gång hon hälsade på. Gömde mig i bilen flera gånger, sprang efter henne och hade långa utläggningar om att jag var redo för mitt lyxiga liv på Lidingö igen.

Så vad hände?

Nja, jag var ju tvungen att klara av valptiden men samma sekund som jag fick tillåtelse att åka hem stod jag där med min väska och väntade på min chaufför. Missförstå mig rätt, de där små ullbollarna är ju det gulligaste jag sett men jag längtade hem. Alla små valpar har kommit till jättefina hem och jag kan bocka av mammalivet, check.

Det sista jag lärde dem var det ovärderliga i att sätta sig på folk och fä. Då vet man var man har dem.

Hur kändes det att komma hem då?

Det var hemskt. Där stod jag i hallen hemma efter tio veckor borta, mager som en skrika, tuttarna hängde till golvet och all päls hade jag tappat. Då möts jag av en ung fräsch brunbränd sak som ler slugt med ett kritvitt leende. Hon hette Cora och jag vände i dörren och ville bara ut i bilen igen.

Ta mig till spaaaat skrek jag. Så matte gav mig ett rejält bad, husse gav mig lyxmat, alla mina underbara valpar Diana, Ivar och Isabella fick turas om att klappa och gosa med mig tills jag blev mig själv igen. Jag fick ligga i sängen på den tjocka pälsen och återhämta mig från allt mentalt. Matte gick långa promenader med mig så jag skulle stärka upp kroppen igen.

Hur kändes det sen då?

Jag är ju Jack Russell så det hela gick på en vecka. Vi är ju snabba. Pälsen tillbaka, hullet tillbaka, tuttarna tillbaka, humöret tillbaka och framförallt – självförtroendet tillbaka! Sedan tog jag raskt kommandot tillbaka från Cora. Någon j-la måtta fick det vara.

Berätta om Cora?

Ja usch. Jag gillar henne och så, men fy så ouppfostrad hon är, jag får panik. Inte en pinal är hel efter att hon har varit hos oss. Jag brukar gå och gömma mig under täcket så att hon inte ser. Hon kan nämligen inte hoppa upp i sängen, moahahaha.

Men ni leker ju ändå rätt bra? 

Jo nu älskar jag’na. Hon är ju inte klok och det är ju inte jag heller. Vi har hittat common grounds i att slakta saker. Precis som jag och Vilma alltid gjorde, salig henne.

Men vem bestämmer egentligen, du eller Cora? Hon är ju så mycket större än du?

Hehe, jag har min vanliga sitt-härskar-teknik. Så fort hon lägger sig ner är jag där och härskar.

  

Men det är inte alltid du som bestämmer eller hur?

Nja, Isabella är ju den stora härskaren i familjen. Hennes vilja är allas lag. Så både jag och Cora fogar oss. Det är så mycket gott som faller ner från hennes stol när hon äter. Cora har börjat lägga sitt huvud på stolen och bara öppnar gapet.

Vi får ju dock ställa upp på mycket. Som det här kakao-kalaset till exempel som Isabella anordnade.

Berätta mer om ditt “lyxiga liv på Lidingö”, det lät ju väldigt spännande!

Hå hå ja ja, var ska jag börja? Älskar ju den här ön. Skäller på rådjuren i trädgården, springer med husse och matte till Elfvik, gosar med mina valpar D, I och I. Ligger i sängarna, i sofforna, bland prydnadskuddarna. Hänger lite med grannhundarna, badar i Kyrkviken, hämtar och lämnar på förskolan. Ja utan mig hade de aldrig klarat sig.

Vad händer nu? 

Nu är jag på landet i Östergötland med Cora och vi njuter av vidderna. Vi ska fira jul och jag får traditionsenligt ett tuggben som jag måste leta fram bland paketen under granen. Sedan gömmer jag benet och har glömt var inom fem minuter. Det är julkänsla för mig!

Något du vill säga till dina fans Jaxy? 

Jamen alltså, jag blir rörd till tårar att ni frågar så ofta om mig. Jag är ju en enastående hund så jag förstår intresset. Jag ska bättra mig med mina intervjuer så ni slipper vänta så länge, för den som väntar på något gott – väntar alltid för länge!

<3

16 kommentarer



14:53 | November 16, 2018

Jaxy som modell

Alltså har ni SETT så gulliga bilder?

Jaxy har jobbat som modell. Hon är ju sjukt duktig och lydig och äääälskar ju att bli fotad så det här var ju givet.

Det är H&M som är kund och hon är ju så gullig så man dör.

Här hittar du alla bilder på lilla Jaxan. Adlink. Snart kommer en intervju med henne också, hon bara bider sin tid hehe.

Nu – mot Stockholm!

KRAM

3 kommentarer



17:53 | September 23, 2018

Valpar, Steninge Slott

Idag var vi och hälsade på Jaxy och hennes valpar. Det är lika ljuvligt varje gång.

Valparna börjar bli stora nu, sex veckor redan! Om två veckor får Jaxy komma hem och jag tror vi alla längtar lika mycket. <3

Vad gör ni undrade Cora?

Sedvanligt tog vi en långpromenad och sedvanligt hittade Cedric Karl Johan-svamp och sedvanligt fick Isabella två-årstrotsbryt i skogen.

Efter vår mysiga stund med Jaxan och valparna åkte vi till Steninge Slott och fikade. Jag jobbade ju med Steninge 2010-2011 så det är så kul att se hur mycket det har utvecklats!

Tommy som driver Steningekompaniet där man hittar allt inom glas, porslin och present.

På övervåningen hittar man Widforss ursnygga jakt och fritidskläder samt Posh Living.

Restaurangen är omgjord och dubbelt så stor som när jag var “in action”. Jättefint har det blivit. Det byggs ju mycket runt Steninge nu, det kommer bli riktigt bra.

3 kommentarer